DOWNLOADS:
Releaseletter "Thanks
for your generous donations!" in swedish (pdf)
Releaseletter "Thanks
for your generous donations!" in english (pdf)
Long Biography 2011
in swedish (pdf)
Press photos (300
dpi, jpg) Photos by Erika Rosén
Album Cover front (300
dpi, jpg)
----------------------------------------------------------------------------------------------------
REVIEWS
(in german)
"THANKS FOR YOUR GENEROUS DONATIONS!"
2011
7/10
Fünf Alben stehen bereits zu Buche, allerdings ist dieses
das erste, das auch außerhalb Schwedens veröffentlicht
wird. LOTTA WENGLÉN hat sehr viel Inspiration aus ihrer
neuen Rolle als Mutter gezogen und viel Humor und Spielfreude
mit ins Studio gebracht. Das merkt man "Thanks for your kind
donations!" in jedem Falle an. Egal, ob sie nun über
die hellen oder die düsteren Seiten des Lebens singt. Und
nebenher noch ein Tonstudio und ein Label zu betreiben, klingt
schon ein wenig nach einem Workaholic, der bei diesem Album am
Werke war.
Zwischen Akustik-Folk ("Go cat go"), Indie ("Stitch
me up") und Disco ("Ginger") dürfte hier jeder
Musikfreund sein eigenes kleines Kissen finden, um den müden
Kopf einer musikalischen Entspannung hinzugeben. Abwechslungsreich
und intensiv. Schweden halt.
www.blueprint-fanzine.de
----------------------------------------------------------------------------------------------------
7/10
Wenglén bietet auf ihrem nunmehr fünften Album (aber
der ersten Veröffentlichung außerhalb ihrer Heimat)
einen für skandinavische Künstler beinahe schon obligatorisch-qualitätsvollen
Querschnitt aus Pop, Rock sowie Indie und referenziert sich auch
mit vielen ihrer Songs an bekannte Musikfrauen wie Aimee Mann,
Catherine McLachlan oder PJ Harvey. Erfrischend wie erfreulich
ist die Tatsache, dass Lotta keinesfalls versucht, oben genannte
Damen zu kopieren oder sich auf eine einzige Musikdestination
festzulegen. Sie gefällt meist mit melancholischen Höhepunkten
wie Fucked Up, etwas flotteren Pop-Rock-Nummern Marke Stitch Me
Up und vor allem Endless, dem ruhig-poppigen Lieblingssong des
Albums.
Thanks For Your Generous Donations ist Herbstmusik pur. Lotta
Wenglén hat es verdient, auch außerhalb von Schweden
reichlich an Gehör zu finden – besonders zu dieser
Jahreszeit! Denn ihre Musik passt zu Regen auf der Windschutzscheibe
genauso wie zum Blätterspaziergang in vernebelten Parks oder
tristen Einfach-mal-im-Bett-Bleib-Sonntagen.
Matthias Wüntscher, www.alternativenation.de
----------------------------------------------------------------------------------------------------
7/10
Lotta Wenglén – das ist Musik für düstere
und kühle Herbsttage. Für verregnete Abende. Für
Momente, in denen man sich nur auf sich selbst konzentrieren möchte.
Musik, fernab von Charts und Mainstream. Nennen wir es stattdessen
Malmöstream!
www.cd-bewertungen.de
----------------------------------------------------------------------------------------------------
12/15
"Es ist also beileibe nicht so, dass Szeneinzest herrscht,
da sich auch LOTTA WENGLÉN viele Freiheiten nimmt und bemüht
ist, den Hörer mit stets neuen Songideen zu überraschen
– immer wenn man glaubt, nun hätte sich das Album eingependelt,
lassen einem Gänsehautmomente kleine unsichtbare Stecknadeln
über die gesamte Körperhülle tanzen – man
höre nur mal das dramatische, kaskadierende „Trot“.
Wer da keinen Kloß im Hals hat, kann nur eines sein: Emotionsresistent.
Chris P, Musicreview.de
----------------------------------------------------------------------------------------------------
(in swedish)
"THANKS FOR YOUR GENEROUS DONATIONS!"
2011
"Malmö-sångerskan har en särpräglad
musikalisk identitet, en orädd och självutlämnande
närvaro som troligtvis kommer upptäckas av många
i och med "Thanks for Your Generous Donations!"
Jenny Sörby, Sonic Magazine
----------------------------------------------------------------------------------------------------
"Det finns mycket att upptäcka i den här ljudvärlden,
sångerna tar sällan självklara vägar och
varierar för det mesta oerhört i intensitet från
start till mål.Den både oroande och trösterika
"Ginger" låter som något ur Anna Ternheims
klanglåda, och "Go Cat Go" bygger upp avsevärd
sprängkraft ur till synes stillsamma stämningar.Lotta
utforskar det skeva och kantstötta. En spännande utflykt
för öronen och en platta som gnager sig in."
Lars Thulin, Trelleborgs Allehanda
----------------------------------------------------------------------------------------------------
"Nya albumet är helt annorlunda: optimistiskt i tonen,
utan att låta förljuget. Låtarna har präglats
av ett par nära livet/döden-upplevelser: hon födde
barn och hon drabbades av cancer. Upplevelserna tycks ha gjort
henne säkrare och starkare. Till och med när hon i ”Fucked
Up” återvänder till sin alkoholiserade bror utstrålar
musiken harmoni och lustfylld lek – produktionen är
detaljerad, men inte överarbetad – snarare än
låsning och frustration. Låtarna är ögonblickliga
och skaparrusiga. Det smittar."
Håkan Engström, Sydsvenskan
----------------------------------------------------------------------------------------------------
”Thanks for your generous donations!” är Wengléns
femte soloskiva på eget bolag. Även om det tydligt
att det är Wenglén på plattan är det inte
en intetsägande en-i-raden-platta. Lotta experimenterar och
utforskar nya marker, men håller alltid ena foten kvar på
hemtam mark vilket gör resultatet klockrent.
Evelina Malteson, Möllan.nu
----------------------------------------------------------------------------------------------------
ARTICLES/INTERVIEWS
Q
& A at Rockfoto.se >>
Skånskan
interview>>
----------------------------------------------------------------------------------------------------
”IN THE CORE”
2007
“Lotta sjunger på samma vis-så okonstlat och
naturligt att du tror att hon är din vän, på stolen
där borta. Ändå med egna hemligheter i rösten,
ändå med något slags mysterium i sig, som bara
väntar på att få veckla ut sig. Det här
är en skiva med fascinerande många bottnar.“
Lennart Persson/Sonic #36
----------------------------------------------------------------------------------------------------
“Lotta Wenglén har hunnit till fjärde soloplattan,
men ännu inte lyckats nå ut till en större publik.
Det blir bara mer och mer svårbegripligt. Framför allt
hennes två tidigare fullängdare, "Paintbrush"
och "Ask Harry", är helt klart två bortglömda
pärlor. Kanske kan nya "In the core" locka en publik,
som också är villig att rota lite i den wenglénska
musikaliska bakgrunden. Det känns i alla fall fullt möjligt
och förutsättningarna är fantastiska.
Hon är kompad av Malmöelit, bland annat två femtedelar
Cardigans, och en del av produktionen står Christoffer Lundquist
samt Katharina Nuttall (Ane Brun) för. Som låtskrivare
är Lotta Wenglén fortfarande en av våra bättre
och när hon nu lagt till en tyngre och mörkare produktion
kommer hon verkligen till sin rätt. Dags att fler upptäcker
det. Förutsättningar att nå en större publik.”
David Stark/TT Spektra
----------------------------------------------------------------------------------------------------
"In the core" är dessutom en ganska självlysande
låt, redan på håll och helt oavsett om man har
hunnit uppfatta vad den handlar om. De flesta av Lotta Wengléns
låtar är vagare i träffbilden, men den vackra
dysterheten ligger över alltsammans. Som en fläkt från
80-talet, filtrerad genom ett singer/songwriter-temperament och
med lite elektroniskt slagg utspritt i hörnen. Om hon tillåter
sig att stanna just här och borra kan det nog hända
storartade saker fram-över.”
Nils Hansson/DN
----------------------------------------------------------------------------------------------------
“ASK HARRY”
2005
“Oj, så bra! Den svenska singer/songwriter-scenen
har aldrig tidigare lämnat ifrån sig så mycket
bra musik som den gör nu. Och Lotta Wenglén förtjänar
en plats bland de allra mest hyllade. Speciellt efter det här
albumet, med hennes bästa musik någonsin.
Med nakna texter och verklig nerv i bakgrunderna. Och så
sjunger hon som hon aldrig tidigare gjort; som om hon verkligen
levt sig igenom varje ord.”
Lennart Persson, Bäst Just Nu på www.rootsy.nu, v.9
----------------------------------------------------------------------------------------------------
“Just listened to Lotta Wenglen's new album, Ask Harry -
wonderful stuff!
From the child memories of "For Lost Time " to a tough
hard look at real life, in the form of a family member's addiction
in "Brother" to the painful indulgence in memories of
a lost love in "Overrated Happiness" & the radio
friendly "You're The Cure That's Killing Me" - this
is subtle powerful album.
I'm guessing that the expression of these personal thoughts contains
immense therapeutic value for Lotta. But honest emotion always
captures the spirit & often gives the listener a similar advantage.
Ask Harry did that for me.
Congratulations Lotta - oh, love the sound of it as well - so
clear, precious & simple... well done.”
Chip Taylor, american songwriter, NY 26/2-2005
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Nyansrikt vemod
“Okej, känsliga personer varnas, för jag tänker
använda ord som "hudnära" och "intim".
Singer-songwritern Lotta Wenglén är uppfostrad i rockfållan
men smet ut på egen hand i country- och folk-terräng.
På sin tredje soloplatta, inspelad av henne själv hemma
i Hököpinge kyrkby, rör hon sig ut i balladmarker
med sin akustiska gitarr, stundtals med en cello eller en basist
och slagverkare i släptåg.
Plattan har blivit nyansrik, full av regndroppar-mot-fönstret-vemodig
musik framförd med en hudnära röst som drar lyssnaren
in.
Lottas styrka ligger inte bara i en personlig röst som berör,
utan också texter som stillsamt reflekterar över minnen
och känslor på ett sätt som känns…ja,
intimt.
Jag vet inte vem Harry är, och inte vad jag ska fråga
honom heller. Jag tror jag fattar ändå.”
Lars Thulin, Trelleborgs Allehanda 24/2-2005
----------------------------------------------------------------------------------------------------
“Det här tycker jag om! Det är hel musik. Musik
där arrangemangen fått ta sig tid att utkristallisera
sig ur känslan. Där instrumenten, orden och rösterna
dansar tillsammans, framåt, genom berättelserna. Det
går inte att ta miste på att berättelserna har
sin rot i Lotta Wengléns egna upplevelser. Ändå
lämnas det utrymme för mig som lyssnare att bli kvar
med min egen känsla när musiken tystnar. Även om
jag helst inte vill att musiken ska tystna.
Det som fångar mig allra mest är finkänsligheten.
Hur enskilda instrument smyger sig in i musiken och lyfter den,
medan andra smyger undan och lämnar plats. Och hur alla samstämt
stryker under de viktigaste fraserna. Det är då det
blir en dans.
Det är det jag menar med hel musik.”
Annika Holmberg, singer/songwriter, Stockholm 27/2-2005
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Intimt.
”Någonting gör ”Ask Harry” till en
väldigt intim skiva. Jag kan inte sätta fingret på
vad, men känslan är att låtarna är för
personliga för att vi egentligen ska få höra dem.
Som om ordens väg till färdiga texter ursprungligen
kom från en dagbok eller något liknande innan de blev
sammanbundna med musiken. Detta medför från min sida
en slags mystifiering av musiken. Om det är bra eller dålig
vet jag inte. Möjligtvis hindras jag från att klart
och tydligt kunna sätta in musiken i en lämplig kontext.
Istället förflyttas koncentrationen till att kontrollera
känslor framkallade av musiken.
Men är då detta så märkvärdigt?
Som bekant är just detta en bra indikator på om musiken
är värd att fortsätta lyssna på och hänföras
av. Skivor som faller platt lyckas aldrig få mig ur balans
såsom ”Ask Harry”. Måhända beror
det på Wengléns sensuella röst, på det
tragiska i öppningslåten ”For Lost Time”
eller på den alltför korta stund på ”Mayfly”
som Wenglén sjunger tillsammans med Åsa Gjerstad.
Jag vet inte helt enkelt inte.
När jag berättar om ”Ask Harry” och dess
inverkan på mig påstår en vän att jag tappat
min analytiska förmåga. Sanning är det inte men
kanske kan hans påstående härledas till att en
eller annan tår försöker lämna mina ögon
under inledning av ”Brother”. Eller förresten;
detta fenomen gäller hela låten igenom. Samtidigt kan
jag inte heller släppa den början till en fulländad
filmisk språkbegåvning som finns i ”Kill”
tills dess att en enerverande gitarr gör så att bilderna
framför mig försvinner.
Framförallt är det dock ett litet textstycke som vägrar
lämna mig ifred och som troligtvis är den mest bidragande
orsaken till att jag ständigt återkommer till den avslutande
kompositionen ”This Is How It Is”. Genom några
snabba språkmässiga penseldrag lyckas Wenglén
komprimera ett livsöde i kärlekens tecken som skrämmer
och hånskrattar bakom mig rygg då min rädsla
för någonting liknande säkerligen går att
lukta sig till:
I know we’re connected by love
But lie back to back in bed
This is how it is
Lotta Wenglén har skapat en fascinerande skiva.
Varför dess inverkan på mig är så total
vet jag faktiskt inte. Men jag är tacksam för just detta,
eftersom jag inte kan sluta lyssna förrän jag fått
klarhet i svaret.”
Mattias Bergqvist, www.rootsy.nu v.8
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Betyg 3
”Det är en massa tissel och tassel runt Anna Ternheim
och Elin Sigvardsson för tillfället. Mer i det tysta
verkar Skånebaserade Lotta Wenglén som nu är
inne på sitt tredje album. Hon har gedigna rockrötter,
klar popkänsla, men är inte lika mycket medieälskling
som sina Stockholmsbaserade kollegor.
Wenglén sitter på skånska landsbygden och bygger
sina låtar och arrangemang själv, hyr in musiker styckvis,
där de passar. Hon har en ganska egen sångröst
som är lika mycket americana som skånemylla.
Texterna på ”Ask Harry” är en minneskavalkad
från barndomen till vuxenlivet – Wenglén tar
sig runt och igenom hågkomster och känslor och stöper
om till popmusik på ett stundtals imponerande vis.
Hon gör visserligen inget revolutionerande här jämfört
med på sina tidigare plattor, men hon kan lätt ge Ternheim
och Sigvardsson en match – och avgå med segern.”
Maria G Francke, Sydsvenskan, 23/2-2005
------------------------------------------------------------------------------------------------------
"PAINTBRUSH"
2002
Betyg: 4 av 5
Singer/songwriter. Lotta har i flera år varit en av Malmös
bäst bevarade hemligheter. Efter att ha offrats på
skivbolagstrulets altare med bandet Ba-ba-loo och sedan Bobby
Ray har hon tagit saken i egna händer och ger nu ut sin andra
solo-fullängdare på egen etikett. Från att från
början ha varit en hård punktjej har Lotta blivit allt
lättare på handen och gör nu väl avvägd
och effektiv country-pop och även om jag kan sakna hennes
rockröst så kan jag inte argumentera emot detta återhållna,
utsökt fraserade och helt omfamnande hantverk.
Johan Lindqvist GP
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Betyg: 4 av 5
Lyckan att hitta en dold skatt
När Lotta Wenglén för ett halvår sedan
gav ut ep:n Scratch var denna tidnings nöjesredaktör
lyrisk över fem fantatiska spår. Hon gör underbar,
svärtad, vacker musik, skrev han. Nu har fullängdaren
kommit, med tvåspår från Scratch och nio nya
som förstärkerbilden av vår främsta kvinnliga
singer/songwriter.
När skivutgivningen snurrar allt snabbare i en alltmer hektiskt
värld är det inte lätt för elegant och lågmäld
musik att nå ut. Ambassador of love skulle kunna vara den
radio-och hitlåt som får musikälskare att upptäcka
Lotta och uppleva lyckan att hitta en dold skatt. Några
av oss har hittat henne tidigare, under en par turnéer
med amerikanan Chip Taylor. De gjorde bland annat två spelningar
i Borlänge i fjol. En underbar röst blir till en fulländad
platta med, oftast, akustiska instrument och smakfull produktion
av Lotta och Joakim Täck.
KENNETH LUNDSTRÖM, Falunkuriren
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Betyg: 4 av 5
Lottas andra tvåa är minst lika bra som debuten från
ifjol, kan jag bara hoppas att hon har ett skivbolag bakom sig
som orkar med det digra arbetet att få ut den till den sfär
där den hör hemma. De nya sångerna ligger på
samma nivå som t ex Shawn Colvin och med en extra spännvidd
i variationen av arrangemangen är det här en mer spretig
mysplatta än debuten.
En trygg atmosfär skiner igenom, och det är uppenbart
att Malmötjejen trivs med att utveckla sin musik. Med sin
ljusa, spruckna Emmylouröst leker hon sina berättelser
så som Tori Amos, inte fullt så dramatiskt, men den
där viljan att göra något extra med sina låtar
finns från första till sista stund.
Bengt Ola Mattsson, Östersundsposten
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vackra, stilfulla sånger
Lotta Wenglén är ännu en mycket begåvad
sångerska med en enastående känsla för lågmälda
men starka melodier. Hon låter lite som en tänkbar
okänd lillasyster till Janis Ian.
Paintbrush är Lottas andra album och innehåller elva
vackra, mycket stilfulla sånger i eftertänksamt tempo,
ledigt klädda i en enkel skrud med gitarrer, bas, trummor
och en cello.
Eskilstuna-Kuriren
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lotta Wenglén debuterade i eget namn med albumet Golden
Green för ett par år sedan, och har fortsatt med sitt
egensinniga låtskrivande även på nya albumet
Paint Brush [Margit Music/Border Music]. Något som märktes
även på EP:n Scratch som släpptes tidigt i år.
Högst personligt, nära och intimt framför hon sitt
material med ett tillbakalutat ackompanjemang i Joakim Täcks
produktion. Wenglén tar, på sitt eget bolag Margit
Music, ytterligare ett steg framåt i och med Paint Brush,
som visar på en mogen singer/songwriter i ordets rätta
bemärkelse
MI 11/11-02
------------------------------------------------------------------------------------------------------
|
Lotta press photos by Erika Rosén
Lotta, Nina Persson, Cecilia Nordlund
Gudrun Hauksdottir and Helena Josefsson
in the movie "I am my own Dolly Parton"
By Jessica Nettelbladt
|
|